Macarons in the making

Jag har alltid älskat macarons, även innan de blev en fluga. Jag gillar att de är så små, så söta och så färgglada. Trots det har jag aldrig provat baka dessa, men nu bestämde jag mig för att skaffa både inspiration och hjälpmedel.Så sagt och gjort! Jag beställde tre böcker och en speciell silikonmatta med tydliga mallar just för macarons. Till mina glada förvåning upplevde jag det inte alls krångligt även om det var lite tidskrävande. Ett tips är i alla fall att ha lugn och ro, för det är viktigt med precision.

Dessvärre var lugn och ro något jag inte hade förärats. Jag passade nämligen en valp, som givetvis var övertrött och levde rövare just då. Så jag hade därför lite bristande fokus som ledde till inte bara ett misstag från min sida. För att nämna en sak så skulle först en bas av sockerlag kokas till karamell när jag gjorde kola-fyllningen. Eftersom karamell lätt bränns vid så var jag lite extra "snabb". Så vad gör jag? Jo, istället för att försiktigt först värma och sen röra ner de övriga ingredienserna i den kokheta karamellen så vänder jag på det och häller karamellen i kalla vispgrädde. Vilket ledde till att allt fräste, bubblade och sen bildade ett stenhårt karamell täcke som jag fick smälta långsamt. Onödigt extrajobb minst sagt.

Trots några "små" missöden så blev slutresultatet riktigt bra, och den salta karamellen hade jag helst ätit upp med sked istället, för den var magiskt god!  Sen tycker jag att det viktigaste är smaken, det är helt okej om de blir fula, trasiga eller vad det än må vara. Att baka ska vara roligt och funkar misslyckade kakor och pajskal för Per Morberg och hans TV-program så funkar det definitivt för mig, ha,ha. Men övning ger färdighet och att baka macarons är verkligen något för mig! Jo och nästa gång så skriver jag ner och lägger ut receptet också, det missade jag nämligen också haha.